Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu Senaste inläggen

*Om sajten Allmänt om Raggare Bilar - blandat Bilträffar, fester m.m. Blandade Nyheter... Blandat!!! Chrysler Ford Foto - Bilträffar Foto - Blandat Foto - Fester Foto - Medlemmars Bilar General Motors Musiken Nostalgi - Blandat OT - Off Topic Reportage Skrivbordsunderlägg Säljes, Köpes & Efterlyses Tips!
Allmänt om Raggare

Raggare

2007-04-19 17:21 #0 av: LottaU

Raggare - enligt Wikipedia och Susning.nu

 

 

 

 

 


http://sv.wikipedia.org/wiki/Raggare

Raggare, av ragga (i bet. "söka sexuell kontakt med någon", ursprungligen åkarslang för att "köra ett lass"), person som tillhör viss motorburen subkultur. Raggare har funnits i Sverige sedan 1950-talet och är vanligast i glesbygd och på mindre orter. Förekomsten minskade under 1980- och 1990-talen, men har ökat väsentligt de senaste åren. Raggare brukar ofta delta i bilcruisingar. Många raggare samlar på saker som hör 1950-talet till och en hel del klär sig i tidsenliga kläder.

Raggarkulturen inspirerades starkt av den amerikanska rock'n'roll-kulturen med stora bilar, brylcreme med mera. Subkulturer som liknar raggarna har funnits i de flesta västeuropeiska länder, men ingenstans har de varit så livskraftiga som i Sverige, (utom möjligen i Finland, det land i Europa där det finns flest amerikanska bilar per invånare, och då främst Åland som har många raggare).

Raggarkulturen har ibland parodierats. Det mest kända exemplet är kanske karaktärerna Ronny och Ragge, gestaltade av Peter Settman och Fredde Granberg i början av 1990-talet. Dessa fiktiva karaktärer har ganska mycket gemensamt med riktiga raggare, även om de är något överdrivna.

Under 1970-talets senare år rådde fullt krig mellan raggare och punkare. Eddie Meduza släppte singeln "Punkjävlar" 1978. Den blev snabbt kult-förklarad av raggarna och sågad till fotknölarna av alla andra. Punkband, både svenska och utländska, blev attackerade av raggargäng under turnéer i Sverige, och svenska punkband skrev låtar mot raggarkulturen. The Rude Kids punksingel "Raggare is a bunch of motherfuckers" är ett lysande exempel på detta.

Under Magnus Ugglas folkparksturné 1979 blev raggarna rasande och kastade stenar och ägg på honom efter att Expressen berättat om Ugglas nya singel Centrumhets som handlar om raggarna i Nässjö.

Numera är raggare tämligen fredliga, även om de är något överrepresenterade i statistiken för trafikbrott/olyckor.

Susning.nu

Raggare är en benämning från 1950-talet på motorburen ungdom, som tillbringar mycket tid med att sakta åka runt i bil. Inte sällan ägnar de sig även åt att rusta upp och trimma gamla (helst amerikanska) bilar.

I slutet av 1970-talet och under 1980-talet var raggare rätt vanliga, medan de nuförtiden (2002) inte syns till speciellt ofta.

Dock på helgerna i vissa småstäder som Enköping förekommer det fortfarande att de kör raggarrundan.

 

Av: LottaU

Datum för publicering

  • 2007-04-19
Anmäl
2007-04-19 23:05 #1 av: Celia

Inte konstigt att vi är överrepresenterade i trafikolyckor - det är ju alla andras fel ;) Jag vet inte hur många gånger jag har blivit omblåst av någon yngling i BMW eller nästan påkörd av en suring i VOLVO. Det är väl dessa två sistnämnda som vid tillfällen ser till att vi glidare hamnar i statistiken... ;)

Mvh, Cecilia

Anmäl
2007-04-21 01:29 #2 av: LottaU

Visst kan det vara så. Det är ju oftast de nyare bilarna som kör fort. Gamlingarna är mer glidare :-)

//Lotta

Anmäl
2007-05-09 04:24 #3 av: freja70

Raggare
Vid slutet av 1950-talet hade Sverige kommit en bra bit mot att bli en modern välfärdsstat. Då kriget slutade var det dags att bygga upp folkhemmet som planerats före kriget. Den industriella utvecklingen innebar befolkningsflyttningar och växande städer. Människor konfronterades med nya livsstilar. En rad sociala problem följde på urbaniseringen. I mitten av 50-talet, gav ökade löner åt ungdomarna, som lämnade skolan för att jobba med praktiska arbeten, ett överflöd i kassan. Tonåringarna var också många i slutet av 50-talet beroende på höga födelsetal under första halvan av 1940-talet. Tiden sammanföll med Hollywoods ungdomsfilmer som tillsammans med andra faktorer bidrog till en amerikaniserad arbetarungdomsrörelse, raggarna. 50-talet kan betraktas som en brytningstid. Det var då som den svenska arbetarklassen började få del av vad moderniseringsprocessen gav. Moderniseringen gav bland annat en välståndsökning, nya konsumtionsvaror och nya medier som bidrog till att förändra vardagslivet för stora grupper både inom medel- och arbetarklassen i snabbare takt än tidigare. Under 50-talet kom också bilen som ett åtkomligt konsumtionsobjekt för den svenska arbetarklassen. USA var föregångslandet och en symbol för det teknologiska konsumtionssamhälle som folk trodde var på väg att utvecklas. Modernisering och amerikanisering ansågs nästan vara samma sak. Det som påbörjades nu var en brytning från traditioner och behovet från individens att söka och skaffa sig identitet. Ungdomar gick inte längre självklart i föräldrarnas spår. Valmöjligheterna var större än förr.

USA på 1950-talet
För att hjälpa de europeiska länderna på fötter efter andra världskriget satte USA igång Marshallhjälpen. Banden mellan USA och Europa stärktes. För många européer blev Amerika symbolen för allt vad de drömde om och hoppades på. 1955 stod Marilyn Monroe på ett galler och hennes ljusa, plisserade kjol blåser upp och James Dean kom med filmen "Ung rebell". 1957 kom "Jailhouse Rock" med Elvis Presley. Televisionen slog igenom. Folk ville inte gå ur sina bilar. Det byggdes drive-in- movies, banker, restauranger och kyrkor. Bilen förverkligade drömmen om det bekväma samhället. Tonåringsgenerationen var stor och alla hade bakgrunden i de stora barnkullarna som föddes under och strax efter kriget. De växte upp med televisionen och med tron på det tekniska samhället. Möjligheterna var många och rastlösheten stor. 50-talet var glatt och okomplicerat.

Raggare - en kort beskrivning
Begreppet raggare är gammalt och står för motorburen ungdom, fylla och bråk men är också, en form av kulturyttring. Ordet raggare tros komma från engelskans rag, bråka och från taxichaufförers och åkares slang i betydelsen att ta extra körning eller extra lass. Namnet kom också av sättet att träffas, pojkarna som sakta åkte i sina bilar, varifrån flickorna raggades upp. Raggare var ursprungligen en manlig medlem i ett raggargäng. Tjejerna kallades raggarbrudar. Intresset för amerikanska bilar, meka med dessa och köra omkring i dem var de viktigaste dragen. De lyssnade på Rock´n Roll, klädde sig i läder och jeans. Raggarnas klassiska tid är i slutet av 50-talet och början av 60-talet. Raggarlivet var ett fritidsnöje som började när man lämnade jobbet på fredagen. Grabbarna hade vanliga jobb som hantverkare, reparatörer, och fabriksarbetare. Flickorna jobbade ofta i affär. En del väntade på jobb och andra var tillfälligt anställda. Men jobb och inkomster var ett måste för att de skulle kunna ha bil. Pojkarnas stora intresse var bilar och teknik. Kvällar och lediga dagar gick åt till att skruva isär och laga motorer, reparera bromsar, svetsa rost och att delge varandra av sina tekniska framsteg. Fredags- och lördagskvällar åkte de runt på stan, de åkte en bit, stannade till och pratade, gled vidare, stannade på ett nytt ställe och pratade lite mer, åkte en ny sväng och "pissade", pratade igen och drack öl. Oftast var de bara i stan, men de kunde dra iväg till andra städer eller en festplats. Det var inte ofta de gick in och dansade, de stod på parkeringen och umgicks med varandra. Visst drack raggarna sprit, ofta och mycket, men alkohol är ett traditionellt beståndselement i svensk kultur och även om festandet spelade en stor roll var raggare oftast noga med att ha nykter chaufför till sin bil. I medelklassens ögon var raggarnas ibland öppet, utmanande testande av de vuxnas normer och gränsdragningar mycket provocerande. Att köra stor bil och vara kaxig på helgerna var ungdomarnas sätt att visa sig. Raggare är inte amerikanskt, utan den har svenskarna kommit på själv. Olikt andra ungdomskulturer har raggarkulturen varit seglivad. Samtidigt som andra kulturer växte fram, så levde den kvar, vid sidan av som ett alternativ, främst inom arbetarklassen.

Den konstiga symbolik som raggarna förmedlar till utomstående är till största delen beroende av deras bilar, hur de dekorerar, bygger om och kör dem. Raggarna använder den svenska flaggan tillsammans med stjärnbaneret och sydstatsflaggan men samtidigt använder de också gamla symboler från den nordiska mytologin. Men trots att de blandar friskt från många håll är det en särpräglad kultur. Uppfattningen att de skulle vara rasister bygger mycket på att de använder sydstatsflaggan i sitt symbolspråk. Men för raggarna symboliserar flaggan annat än rasism. Musiken som de avgudar kommer från Södern. Södern uppfattades representera uppror och rebellanda, och dessa känslor hade de unga gentemot vuxensamhällets regler. Raggarna var inte politiskt engagerade och visste oftast inte mer om Amerika än det som rörde bilarna, musiken och det som de såg i filmer. När USA under 60-talet och början av 70-talet kritiserades för sin Vietnam-politik, tog raggarna deras parti. Undan för undan blev också boots, t-shirts, baseballkepsar, hamburgare och coca-cola delar av raggarnas symbolförråd. Men de starkaste symbolerna fortsatte att vara bilen och 50-talsrocken. Musiken gav också uttryck för uppror ungdomar som hade ett eget liv och gick sina egna vägar och som inte alltid ville följa sina föräldrar. Andra symbolstarka tillbehör är jeansen, skinnjackorna, våg i håret och brylcréme, mycket smink för flickorna och åtsittande kläder, öl- och brännvinsdrickandet och rävsvansen. Den amerikanska bilen stod för friheten att kunna ta sig hemifrån och USA hade länge uppfattats som frihetens land nummer ett. För raggarna var den mer än ett transportmedel. Den var en statussymbol, en festlokal och en plats att sova. Rävsvansarna symboliserade jakttroféer.

Raggarkulturen är en ungdomskultur som uppkom i slutet av 1950-talet då Sverige hade fått igång sina hjul ordentligt. Arbetarklassen hade fått det bättre ekonomiskt och ungdomarna var många, på grund av höga födelsetal i början på 40-talet. Ungdomarna började jobba och fick fritid och pengar att spendera. Folkhemmet hade införts med sina krav på alla att passa in i samhället. Ungdomarna tog in många nya impulser från USA, i form av filmer, musik, kläder och ungdomsidoler. USA uppfattades sedan länge som fritidens land nummer ett och ungdomarna, som inte ville inte knuffas in i folkhemmets och de vuxnas värld med regler och normer, såg upp till allt amerikanskt. Det symboliserade för dem friheten, som de önskade så högt. De såg också friheten som bilen kunde erbjuda och att möjligheterna till avancemang i samhället fanns. Bilen gav arbetarklassen viljan att bli något och visa vem de var. Bilen kunde också ge frihet att röra sig. Bilen var en statussymbol. Raggarna var ungdomar med alla de egenskaper som ungdomar alltid haft och fortfarande har. De hade en stark vilja att revoltera och bryta sig loss från sina föräldrar. De ville och träffa jämnåriga och ha kul. De kom i första hand från arbetarklassen. Raggarnas främsta intresse var bilen, musiken och att träffa andra ungdomar. De älskade att visa upp sig och att vara annorlunda. De struntade totalt i vad de vuxna tyckte om dem. Raggare är ett nordiskt fenomen och finns alltså, trots influenserna från USA, inte där. Raggarkulturen stärkte den manliga könsrollen. Bilen blev mannens revir. Och eftersom bilen var den viktigaste ingrediensen hos raggarna var det alltså killarna som hade makten. De fick bestämma vilken tjej som skulle få äran att åka med, när och hur långt hon skulle få åka. För tjejerna var raggarlivet ett sätt att komma ur den traditionella kvinnliga rollen. De frigjorde sig från sina föräldrar, de började ta sig ut på arbetsmarknaden och en sexuell frigörelse pågick också hos dessa tjejerna och det var lite tidigare än den stora sexuella revolutionen som sedan kom på 60-talet. Tjejerna drack alkohol, lyssnade på opassande musik, gick med långbyxor och åtsittande kläder och använde sig av mycket smink. Enligt min åsikt var tjejerna mer vågade än killarna, de satsade mer och fick nog lida mer för sina handlingar och sitt sätt att leva, än killarna.

Anmäl
2007-05-09 04:25 #4 av: freja70

Lite kaka på kaka blev detta nog med inlägget som startade denna tråd.... Men orkade inte plocka ut de delar som jag ville komplettera med.... Det e ju bara att plocka bort det om det blev för långt.... =)

Anmäl
2007-05-09 18:04 #5 av: Tom

Intressant läsning! Speciellt det om att raggare är ett nordiskt fenomen som inte finns i USA... Det hade jag inte en aning om.

  Tom

Ring och messa så mycket du vill för 140 kr/månad!

Just nu får du 20 GB extra surf och halva priset de tre första månaderna!

Klicka på den här länken till Vimla!

Anmäl
2007-05-17 01:50 #6 av: Phantom

Oj Freja 70...Whow, bra skrivet!!!! Vill du gifta dig med mig? ;-)

Anmäl
2007-05-18 19:22 #7 av: freja70

Haha..... Tyvärr så måste jag ju erkänna att jag kopierat den.... Men jag kan ju låtsas att jag har skrivvit den själv Flört

Anmäl
2007-05-25 23:36 #8 av: Phantom

Whow, det betyder att du inte har nåt emot att gifta dig med mig...;-)

Anmäl
2007-05-29 15:55 #9 av: freja70

Flört

Anmäl
2007-06-26 19:59 #10 av: Dolomit60

Kopierad eller ej så tycker jag Frejas inlägg var belysande och nyanserat !

Röranmde raggarnas påstådda rasism, skulle jag kunna föreställa mig att upfattningen inte stammar från uteslutande sydstatsflaggan i sig.

Medans vietnamkriget pågick rådde i USA ett apartheidsystem. Kriget i Vietnam hade ofta klart rasistiska undertoner. Fiineden var bara "gulingar" till skilnad från vita amerikaner. I USA kritiserade de underpriviligerade svarta kriget för att "Uncle sam" " skickade ut svarta män för att mörda sina gula bröder, åt vita män". Man solidariserade sig altså med vietnameserna mot den rasism som riktades mot såväl svarta, som asiater.

I en sådan situation förstärker givetvis ett ställningstagande för vietnamkriget, och proamerikanska hållningargenerellt upfattningen om att man är rasist, om man samtidigt använder sydstasflaggan som symbol. Eller sagt på ett annat sätt: Jag skulle inte frivilligt gå in i ett svart slumkvarter med en sydstatsflagga i handen - heller inte i dag, sedan integrationen trots alt firat vissa tirumfer......

Detta skall inte upfattas som att jag själv anser att man automatiskt blir rasist för att man äger en Opel Rekord, och gillar Bill Hayley - det menar jag inte.

Jag menar inte att man blir rasist av att hs en sydstatsfalgga på väggen heller - lika lite som man blir Stalinanhängare för att man röstar på Vänsterpartiet !

Men jag menar att det är begripligt att ett okritiskt hyllande av USA, och stälningstagande för vietnamkriget i tillsammans med sydstatsflaggor kan få vilken demokrat som helst att se rött !

Nästa steg är bara den alltför mänskliga reaktionen att generalisera i sitt upretade tillstånd tills man tappar huvudet, och  - hokus pokus - så förvandlas varenda jävla bilmekaniker under sextio till ett "fascistyngel" !

Själv känner jag inte raggarkulturen innifrån så väl att jag kan avgöra vilka politiska eller "opolitiska" tendenser som egentligen gör sig gällande eller ej.

I yngre dagar var det "kallt krig" mellan raggare och hippies. själv räknades jag till de sistnämnda. Inte dess mindre hade jag en polare som åkte runt i olika amerikanska vrålåk, och samlade udda inspelningar från femtiotalet, och hela köret.....

Åsiktsmässigt var vi ofta ganska nära varandra. Mitt politiska intresse fångade honom emellertid aldrig riktigt, och jag nådde aldrig full förståelse för hans begeistrin för bilar. Jag nöjde mig med att bli skjutsad hit och dit i dem. Han fick också med mig till nåt ställe där folk samlades för att beundra varandras bilar nån gång - det var specialbygda vans, och en massa dekorerade flott lakerade åk som blänkte som solen själv..... Det var kul det var snyggt  - men mer än så sade det mig inte.

Inte heller fick han övertygat mig om att hans skivsamling var lika fantastisk som han själv tyckte att den var. Jag fick heller inte honom att till fullo inse Ola magnells storlek.

Ett tips i detta sammanhang, till den som upskattar en bra musiktext är fö. Finn Zetterhoms "Den siste raggaren". Förutsättningen för att tillgodogöra sig texten är emellertid en grundläggande insikt i hur "svensson" såg på raggare under 60 -70-talet, samt en grundläggande humoristisk sans. (Jag minns inte vilken platta den ligger på men kan kolla det om så önskas)

Anmäl
2008-07-21 02:50 #11 av: Ragatan

Lite fult, freja70, att lägga in någon annans text utan att ange källa.

 

Texten är skriven av Anders Svensson och finns att läsa i sin helhet här:
http://www.freewebs.com/eddiemeduzafanclub/raggare.htm

Anmäl
2008-07-24 00:15 #12 av: Gasoline

På tal om raggare, jag har funderat på en sak. Finns det raggare i tex turkiet och sådant? Har ingen anledning till att inte tro att det finns det, men inte heller någon anledning till att tro att det finns det. Tycker jag mest hört talas om de nordiska raggarna, och de amrekanska, självfallet! 

Anmäl
2008-07-24 18:39 #13 av: Ragatan

Just så som "raggarkulturen" är i Sverige är en mycket svensk företeelse. Det förekommer/har förekommit i de andra nordiska länderna i mindre grad.

 

I Tyskland t.ex. finns det inte raggare i den svenska betydelsen, det finns det inte ens i USA.   

 

 

Anmäl
2008-07-30 20:28 #14 av: -zacky-

Bra skrivet...men när man ändå nämner raggare så märker jag i min omgivning att det blir mindre och mindre "riktiga" Raggare som vet vad det verkligen handlar om. detta tycker jag är ganska ledsamt och gör mig lite irriterad ibland.

 

Anmäl
2008-07-31 17:08 #15 av: Raggare-sks

12#jag såg en film på you tube nån gång med kineser i skinjacka rockabilly frillaGlad

Anmäl
2008-07-31 17:16 #16 av: Raggare-sks

jag hittade 2 st http://www.youtube.com/watch?v=CCff2J9xG5s&NR=1

http://www.youtube.com/watch?v=LELD_V8ZvHw&feature=related

och dom var visst japanerGlad 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.