Julöl har haft sin självskrivna plats på julbordet ända sedan vikingatiden. Vikingarna brukade fira tre stora offerfester varje år. Det var höstblotet, vårblotet och däremellan vinterblotet, det största av de tre. Midvinterblotet firades på årets mörkaste dag för att förmå solen att komma tillbaka och till varje blot hörde seden att dricka stora mängder av mjöd och öl. Eftersom man på den tiden inte kunde förvara öl längre än någon vecka innan det blev surt, bryggdes öl inför varje blot. Det ansågs mycket viktigt att hålla trollen borta från jäskaren, annars kunde brygden surna.

Seden att hålla en ölfest vid juletid fortsatte även sedan Sverige kristnats. Dock med den lilla skillnaden att festen nu tillägnades Kristus och Jungfru Maria i stället för de hedniska gudarna. Det var till och med så att man enligt Äldre Västgötalagen var skyldig att dricka julöl. På 1800-talet drack man förutom brännvin mest svagdricka i vardagslag, men till julen bryggde man riktigt öl. Också husmödrarna tog då till övernaturliga metoder i bryggprocessen. T.ex. brukade man i Västergötland rusa runt, runt i huset för at få igång jäsningsprocessen.